På riktigt är bättre än i början och när det är rätt smakar det bara bättre för varje dag

Jag tänker på hur vi målar upp bilden av första gången. Första dejten, första natten, första kyssen.

Hur vi alltid pratar om hur härligt det är i början och med pirr i magen. Hur människor som gifter sig får panik för att de aldrig mer kommer få uppleva en första gång med någon igen.

Jag förstår inte det där.

Jag hatar det första telefonsamtalet, den första dejten, den första morgonen. När man är så nervös att man inte kan äta och är rädd för att säga fel så att han inte tycker om. När man säger saker som inte alls är jag och använder ett kroppspråk man aldrig använder annars. Visst är det något speciellt med den första blicken och fjärilarna i magen är väldigt härliga. Men när det är på riktigt så finns ju fjärilarna kvar långt efter första gången och blickarna blir inte mindre intensiva för att det är samma ögon varje dag. Jag tycker tillsammans på riktigt och längre smakar så mycket bättre än i början. När man kan varandras dofter. Känner varandras smaker. Kan födelsemärkenas placeringar utantill. När man inte tänker utan bara är med någon annan. Det är det bästa. För när det är rätt blir kyssarna bara bättre. Fjärilarna bara fler. Skämten bara roligare.

Jag gillar inte början. Jag gillar när man vet och känner och kan. Jag brukade titta på honom efter två och ett halvt år och det pirrade fortfarande.

Love kills.

Det handlar inte om att få vem man vill. Det handlar om att få den man vill ha.
Det handlar inte om att vara med människor. Det handlar om att vara med just den människan.
Det handlar inte om att kunna gå hem med vilken snygging som helst en lördagsnatt. Det handlar om att gå hem med honom.
Det handlar inte om att vara omringad av folk. Det handlar om att vara omringad av dem eller den som älskar dig.
Det handlar om skrattanfall och vackra händer.
Så är det bara.
Förstår du? Har du känt det? Känner du det?