Min älskade lilla mormor. Förbannar varje dag utan dig. Vem ska jag ringa när jag vart ute och "tjusat" nu då? Vem kan ge mig alla goda råd nu? Vem ska vända en helvetesdag på 1 sek? Vem ska ge mig de där omfamningarna som bara ryker kärlek? Vem ska jag retas med? Vem ska alltid vara på min sida när jag och mamma bråkar? Vem ska jag älska som jag älskar dig? Varför kan jag inte få säga det till dig igen och igen och igen? Vem ska hålla min hand när tårarna rinner? Vem ska kläcka de absolut klockrenaste dissarna nu? Vem ska vara min förebild? Vem ska jag se upp till? Vem ska berätta sagorna? Vem ska sjunga sångerna?
FAN.
FAN! FAN! FAN!
FAAAAN!
Jag vill ha dig hos mig. Jag vill vara med dig. Jag vill krama dig och ta bort allt det onda. Ingen förtjänar den sjukdomen. Men kan räkna en hand snabbare än lucky luke är sin skugga hur många som "förtjänade" det mer än dig. Jag saknar dig varje minut av varje timme av varje dag. Du kommer aldrig kunna bli ersatt. Ingen kommer kunna ta den enorma platsen du har i mitt hjärta.
Har aldrig varit stoltare över någon tatuering som jag är över din. Speciellt då du var mitt största fan och den enda som skulle ha tyckt att dem var häftiga. Att du blev stolt över att jag alltid går min väg. Nynnar alltid texten som en mantra. Nu lämnar du aldrig mig, inte på riktigt.
Jag älskar dig mormor, och saknar dig. Så förbaskat mycket.
"May your heart always be joyful.
May your song always be sung."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar